Kära, fina vänner.
Jag har bestämt mig för att sluta blogga.
Anledningarna är många.
Den främsta är att jag nu bara ska leva mitt liv till fullo och endast dela det med de jag älskar. Precis som lilla, stora bror tyckte.
Jag finns på facebook och är mycket flitig där. Vill ni fortsätta följa mig så adda mig gärna.
Och just det. Där heter jag ju inte Lissan utan Lisa Sandstedt.

Tack, tack, tack alla ni fina! Bloggen kommer finnas kvar om jag någon gång skulle ångra mig.

Lev det bästa livet ni kan nu, det gör jag!

Pussar i massor.
Over and out.

Jag har ingen inspiration till att blogga. Jag vill sen så vill jag inte.
Jag är så glad över livet ska ni veta så jag känner hela tiden att jag måste leva det fullt ut. Därför blir det ingen tid till att blogga.
Detta inlägg krystar jag ur mig, men jag har haft liknande stunder innan och hittat tillbaka.
Så jag försöker, för eran skull.

Min semester är slut, allvaret är åter tillbaka men livet leker.
Jag har haft en underbar semester ska ni veta. Lata dagar med nära och kära, en härlig solig vecka på Öland, Midsommar, 160-års fest. Ja det finns mycket jag vill berätta och det tänker jag göra i kommande inlägg.
Men medans ni väntar får ni en liten bild.



Jordgubbar i solnedgången på ett vackert Öland...

Jag kommer tillbaka.
Har bara avnjutit lite bloggsemester.
Så det så.

Idag gratulerar vi Fröken Ström som har nått aktningsvärd ålder.
Trettio fantastiska år.
Grattis pussgurka!

Så här sitter man, vaken mitt i natten och njuter av the och tystnad.
Jag tänkte passa på för imorgon kommer tjocka släkten från Usa och då vet man att det inte blir en lugn stund innan de åker hem igen.
Så nu laddar jag batterierna kan man säga. Jag laddar för midsommarfest på fredag (då vi också inviger soldäcket på riktigt). Jag laddar för en vecka med musik och Virserums musikdagar. Jag laddar för sena kvällar med Cindy och ett glas vin och stretchar musklerna kring munnen så jag ska kunna blarra så mycket som möjlighet.
Jag laddar för 160-års fest Lördagen efter midsommar med tillhörande förberedelser.
Det är så mycket fantastiskt roligt som händer i mitt liv just nu så att jag på sistone har börjat utveckla en slags dödsångest.
Jag oroar mig för att snart, snart händer något som tar lyckan ifrån mig.
Det hjälper ju inte heller att jag tänker på underbara Ewa som lämnade oss alldeles för tidigt.

Jag vet att jag inte ska dö. Men för att vara på den säkra sidan så går jag långa promenader och äter hälsosamt.
Och shoppar.
För säkerhets skull ni vet.

Min dator är trasig. Ingen bloggning på några dagar alltså.
Stå ut vänner.

Jag sitter här en stund och funderar en aning. Jag funderar på hur lätt det är idag att bygga en karaktär. Hur lätt det är att få er att tro att saker är på ett visst sätt, när det kanske är på ett annat?
Jag planterar små frön i era hjärtan, skriver att jag har saker att berätta, jag skriver att jag är lycklig, att allt är utöver det vanliga.
Ni väljer att tro mig, och det är bra, det ska man göra.
Men tänk om det faktiskt är helt tvärtom? Tänk om jag inte har något alls att berätta, att jag är tom i hjärtat, att jag är olycklig, att allt är under all kritik, att jag mår uselt?
Tänk om jag är så överväldigande, sprudlande lycklig bara för att dölja vad jag egentligen känner?
Ni vet att det är cirka 95% av mitt liv och mina känslor som jag inte delar med mig av, för det behöver ni inte veta. Ni behöver inte veta när jag mår dåligt, ni behöver inte vara med de dagar det känns fruktansvärt att bara stiga ur sängen.

Det besparar jag er.

Jag väcker nyfikenhet hos er, men glöm inte att detta är inte det verkliga livet. I detta livet kan jag välja vem jag vill vara när jag skriver till er.
I det verkliga livet är det inte riktigt lika lätt.
Det är också det som är charmen.

Det är lätt att klä på sig ett leende varje dag.
Det är inte riktigt lika lätt att gå och lägga sig med ett.

Hur det verkligen är?
 Det vet de som ringer och frågar. Inte de som kommenterar anonymt i ett kommentatorsfält.

Nu är jag helt förbi och slutkörd efter en mycket intensiv dag.
Startade kvällen med att sjunga på allsången i Vimmerby för en mycket stor och härlig publik. Tack alla underbara inblandade! Tack speciellt till lilla Matilda som ville sjunga duett med gamlingen Lisa. Härligt!
Tack Towe och Lotta, tack Staffan, tack Magnus Johansson för ett som vanligt lysande trumpetspel.

Efter allsången gasade jag loss sportbilen och for till Nävelsjö för ett mycket lyckat gig på en bröllopsfest.
Brudparet hade inte en aning om att lilla jag skulle dyka upp. Precis som det ska vara!
Efter diverse tekniska problem så gick det strålande. En härlig publik som var med på varenda liten not.
Nu är jag så trött mina vänner så jag stupar strax i säng.
Godnatt alla fina. Krama varandra lite extra inatt!

Hej mina hjärtans vänner!
Jag är precis hemkommen från fest och inte alls speciellt sugen på att skriva av mig.
Jag har däremot extremt mycket på hjärtat.
Kan inte uttala mig om detta idag, det får bli imorgon.
Puss!

Det är sommar. Det är semester. Lediga dagar att fylla med vad man vill. Inte en orgel i sikte. Grillat och rosé. Soldäck och sommarstuga. Titta ut på regnet och njuta av att man får göra ingenting. Spontana utflykter. Äventyr. Student. Skolavslutningar. Pirr i kropp och själ. Stående ovationer. Gästande amerikanare. Midsommar med blomsterkrans. Fest och baluns. Kräftskivor. Bäbis på väg. Doften av nyklippt gräs. Ett hjärta som värmer och bultar och får mig att leva.

Får man verkligen va så här lycklig utan att skämmas?

Stort grattis till min bäbis!
Inlägg nummer Etttusen publiceras......
NU!!

Vilken underbar allsångskväll igår! Ljuvliga, härliga Silverdalen! Det är väl en mening jag aldrig trodde jag skulle säga.
Jag har mest sett Silverdalen som en förort till Lönneberga, som i sin tur är en förort till Mariannelund. Jobbiga femtiosträckor man måste ta sig igenom för att komma fram.
Men vilka människor! Vilken publik!
Troget satt de där i regnet med sina stundom hopfällda, stundom uppfällda paraplyer.

Stort tack till er, och tack för alla fina ord och stående ovationer.
Jag kommer snart tillbaka!

Jag sitter här vaken i ensamhet.
Det allra värsta verkar ha hänt. Jag vet inte vad, jag vet inte hur men jag förstår att.
Jag försöker förstå att en av mina härliga vänner har lämnat oss.
Jag är självisk och tänker på mig och allt hon har lärt mig.
Jag tänker på ett evigt leende, flinka händer och en obotlig humor.
Jag tänker på en vän som aldrig tvivlade på vad jag sa. En vän som alltid, trots allt, stod vid min sida.
Jag tänker på avtryck och på att det kan inte vara sant.

När det värsta händer är det som att livet stannar upp en aning.

Jag som sa att det måste vara för bra för att vara sant.

Det är då han visar sig och tar ner mig på jorden.

Igår var jag på Hasseludden och firade in dels min semester och dels ankomsten av mina skattepengar, tillsammans med lilla mor. Det är mycket premiärer nu för tiden. Semesterpremiär, premiärdopp, toalettpremiär (den nya då alltså), soldäckspremiär.
Igår klarade jag av toapremiären. Jag provkissade alltså kan man säga. Det gick bra. Det som lämnade störst avtryck var dels toalocket som liksom bromsade på väg ner, dels bristen på toapapper. Det blir minus där.

Nu åker jag till Silverdalen och premiärsjunger. Det blir bra det här.

Ni förstår jag har inte hunnit blogga tidigare idag, och jag har sannerligen en anledning ska ni veta.
Jag inledde dagen med ett tandläkarbesök som gjorde mig 1000 kronor fattigare, och efter det så har jag suttit och planerat kvällens program till Allsången i Silverdalen.

Japp. Så är det. Spännande så att det förslår minsann. Det blir något för alla skulle man kunna säga. Lite tango för den som känner sig eldig, lite visa för den som känner sig finkänslig och lite musikal för den som känner sig grandios.

Idag har jag fått gäster i mitt hem. En barnfamilj har flyttat in tillfälligt på övervåningen. Jag plockar fram öronpropparna och väntar mig det värsta.

Så nu vet ni vad ni har att göra. Packa picknickkorgen och far till Silverdalen. 18:30 kör vi igång.
Ta med regnkläder om ni inte gillar att bli blöta. Själv står jag under tak.

Ni vet det är ju skillnad på folk och folk.